Gunnar

Gunnar

Det var mycket tråkigt att höra om Gunnar. Säga vad man vill om honom men han var en glad prick med ett bottenlöst lager av ordvitsar. Det minns jag speciellt samt den gången vi åkte buss upp till Lidingö och hade en tävling - Gunnar mot bussen. Tävlingsledaren hade tagit fram foton på alla de medlemmar som valt att lägga in sin bild i sin profil, vilket var flera hundra. Då Gunnar hade en exceptionell förmåga att ha koll på klubbens medlemmar så vann han denna tävling mot bussen. Gunnar var mitt andra minne från klubben, efter goa Helena Orsenmark, då han med sin uppmärksamhet fick mig att känna mig välkommen i klubben. Jag minns då jag träffade på honom på stan klädd i Solvikingjacka och med tidningen Solvikingen under armen.
Ta hand om er,
Sofia Boström

Re: Gunnar

Gunnar var en av de allra härligaste människor jag lärt känna. Han hade bland många andra gåvor en förmåga att att bara ta en mikrofon och underhålla publik. Jag berättade för honom att jag själv fick panik av bara tanken, så hur lär man sig något sånt, frågade jag. -Som med allting annat: Bara gör det, blev svaret... Gunnar var unik.

Re: Gunnar

Väldigt tråkigt att höra! Tyckte Gunnar verkade pigg när jag träffade honom i höstas.
Gunnar har alltid varit med i klubben när jag varit med (och det är över 20 år). Som Sofia säger var han ju ordvitsarnas mästare (och det är inte lätt i den här delen av landet). Han var ju också fantastisk på att känna igen folk och att få medlemmar att känna sig välkomna. När vi emellanåt har stött på honom hemma i Kikås har han alltid känt igen min fru och kunnat hennes namn trots att hon bara med en kort sväng runt 2005.

Re: Gunnar

Gunnar en alldeles extra person, alltid glad och välkomnade alltid hjälpsam. När det körde ihop sig för mig med logistiken på Gbg Maraton så kunde jag alltid fråga Gunnar. Gunnar, som Sofia, Roger och Tomas skriver så var han helt unik på namn och skämt och vitsar. Ett hjärta som rymde alla.
Saknade efter Gunnar blir stor!

Re: Gunnar

Usch, vad oändligt sorgligt att Gunnar lämnat oss - alldeles för tidigt! En helt fantastisk människa och glädjespridare, alltid med ett leende på läpparna och så med denna imponerande talang för namn och ansikten. Verkligen en person som gjorde allt för sina medmänniskor! Det är många år sedan jag lämnade Göteborg och Solvikingarna, men det var alltid roligt att träffa Gunnar vid olika tävlingar och evenemang. Du kommer alltid att vara saknad, aldrig glömd!

Re: Gunnar

Gunnar var alltid Solvikingarna för mig. Han var en underbar med människa och förgyllde tillvaron bland annat med sina ord vitsar. Han fick mig att angagera mig i löpträningen. Känner stor saknad!
Ta hand om er alla.

Re: Gunnar

Så ledsamt att Gunnar som tog en så stor plats på ett osjälviskt vis och fick alla att känna sig välkomna och få många att dra på smilbanden innan det bar iväg på en löprunda vecka efter vecka.
Det blir en stor saknad att Gunnar inte står där innan vi drar iväg på en löprunda veckorna framöver.

Re: Gunnar

Så ofattbart och tråkigt att inte Gunnar finns med oss längre. Det är ett stort tomrum att fylla. Han fick alla att känna sig välkomna och tog speciellt hand om nykomlingar i klubben. Han glömde aldrig ett namn,,och vi glömmer aldrig Gunnar och hans knivskarpa humor som han levererade med värme och glimten i ögat.
Låt oss hedra honom genom att upprätthålla den goda anda som han skapade i Solvikingarna.!

Re: Gunnar

Känns otroligt ledsamt att Gunnar är borta. Det var Gunnar, min gamla arbetskamrat, som fick mig att bli medlem en gång i tiden. Trots att jag inte tränat med klubben på många år så träffades vi då och då och han kände alltid igen mig på långt håll om jag sprang förbi stugan när han var där. Då ropade han alltid på mig. Känns tomt nu.

Re: Gunnar

Gunnar har nog gjort intryck på oss allihopa på något sätt.
Jag minns tydligt både första och sista gången vi löpte tillsammans. Första gången var när jag nyss flyttat till Göteborg och vågat mig till Solvikingarna en torsdag. Jag var lite nervös men alla var så vänliga och jag sprang med i samma fartgrupp som Gunnar. Plötsligt snubblade jag på nån rot och föll omkull. Gunnar sa då såklart att alla tjejer brukar falla för honom! ??
Sista gången vi sprang var i höstas, då hälsade han så glatt och gemytligt på alla vi mötte, för han känner ju så många. Han sa dock att "Nu tror du väl att jag känner alla här, men det gör jag ju inte". Jag försökte skoja tillbaka och sa att han kanske bara låtsas känna alla, att han kanske hittar på deras namn när han hälsar på dem. Nästa person vi mötte hälsade han lika glatt på, men jag misstänker att han just då skojade (fast jag vet inte ??). Sedan mötte vi ytterligare en person och då frågade jag vad han hette, föreslog till och med att det såg ut som en Göran. Då sa Gunnar: "Jaså? Gör - an?? " ?? ??
Behöver jag säga att jag knappt kunde fortsätta springa, gapskrattandes och dubbelvikt? ?? ??
Han lämnar ett stort tomrum!

Re: Gunnar

Gunnar är bland få personer som gjort ett så pass stort och positivt intryck hos mig. Att han kom ihåg mitt ”ovanliga” namn trots att jag inte var med och tränade regelbundet och alltid hälsade och var glad och hade nåt roligt att säga kommer jag aldrig glömma. Kommer inte heller glömma hur glad jag blev när jag sprang förbi honom i Mölndal för några månader sen och han ropade Hej, Mahssa! Kommer kännas väldigt tomt när vi väl får börja springa ihop igen.

Re: Gunnar

Ja, det är verkligen sorgligt. Gunnar var en av klubbens viktiga stöttepelare och stor profil både inom klubben och i våra relationer med andra. Som ordförande drev han ekonomifrågorna hårt och som tävlingsledare för vår mara drog han ett stort lass med små resurser. Men det är nog i samspelet med andra han lyste klarast. Han älskade att greppa en mick - som du Rolf skriver om - och underhålla sin publik. Ännu mer gillade han det vardagliga småsnacket med gamla som nya medlemmar. Jag tror det var ett viktigt kitt i klubben och viktigt särskilt för nya medlemmar.

Ja, nu kommer det att kännas tomt i stugan. Hoppas vi kan ha plats för ett minnesfoto någonstans. Hans värmländska röst får jag väl plocka fram ur minnet. Och vad gäller ordvitsar så lämnade ju Gunnar förståndigt nog över den stafettpinnen till en annan medlem.

Vila i frid Gunnar och hoppas du kan ta en liten joggingtur där du är.

Re: Gunnar

Otroligt tungt att Gunnar lämnat oss. Jag har tävlat och rest med Gunnar till massor av tävlingar under 20 år som solviking. Sista resan var till Kiel Marathon då vi sprang ihop under svåra väder förhållande men som vanligt blev Gunnars uppmuntrande humör och vilja ett stort stöd. Även i veteranklubben gav han allt för att vi skulle ha det bra. Många härliga minnen och stor gemenskap. Tack Gunnar kommer aldrig att glömma dig.

Re: Gunnar

Bedrövliga nyheter. Gunnar var en underbar människa!

Re: Gunnar

Kan bara instämma i de minnesord som framförts!
Gunnar har alltid funnits där, i alla fall så länge som jag varit medlem, med sitt otroliga minne för namn och sina ordvitsar.
Vila i frid, Gunnar!

Re: Gunnar

Gunnar kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Han fanns i klubben när jag kom. Alltid något kvicktänkt att säga. Alltid redo att lyssna och hjälpa. Oerhört saknad. Jag pratade med Gerd, Gunnars hustru igår och Gunnar kommer begravas lördagen den 6 feb i Sunnetrakten, hans hembygd. Det kommer en annons i GP nu på lördag.

Re: Gunnar

Otroligt sorligt. Jag saknar ord, för mig finns det ett likhetstecken mellan Gunnar och Solvikingarna.

Re: Gunnar

Så tråkiga nyheter! Kommer ihåg med glädje när jag intervjuade honom i podden som jag hade förr. Känns verkligen som om löpargöteborg har förlorat en springandes, och vitsandes legend

Re: Gunnar

Så otroligt sorgligt. Gunnars med sina ordvitsar, sin stora generositet och sin förmåga att få oss alla att känna oss sedda kommer att fattas klubben länge. Så mycket pepp jag fått av honom i olika sammanhang. Det kommer att kännas tomt när vi återsamlas vid stugan.






Re: Gunnar

Jag tänkte på Gunnar igår när jag sprang uppför Göta Älvbron. För några år sedan så sprang han om mig på Göteborgsvarvet just där när jag stapplade uppför bron i knappt styrfart efter att ha gått ut för hårt. Vi kände inte varandra, jag var inte Solviking då. Han såg väl att jag hade det jobbigt och pratade och skojade och försökte få mig på bättre humör. Igår behövde jag det igen och jag tänkte på Gunnars ord då och det bliv lite lättare. I dag läste jag att han gått bort. Mina tankar till hans familj och nära vänner.

Re: Gunnar

Min gode vän JanÅke Lundberg kom med ett sorgligt besked idag, Gunnar Olsson har gått bort. Jag minns hur stolt Hunnar var när han bar Solvikingarnas klubbdress. Och hur stolt var han inte i sin frack vid prisseremonierna vid Sylvesterloppet
Mina minnen av Gunnar är många och fina
Ulf Johansson
Stenungsund friidrott

Svara på diskussionen



Genom att skicka godtar du Regler och allmänna riktlinjer för Solvikingarnas gästbok